Kan co-piloting konkurrera med affärsflyget?

Under de senaste fem åren har samarbetsmodellen blivit en ofrånkomlig realitet. Många sektorer har sett framväxten av nya delningskoncept baserade på ”uberisering” eller ”blablacarisering”. På samma sätt som bildelning har även flygindustrin gjort det! Under de senaste åren har nya aktörer försökt revolutionera sektorn genom att erbjuda billiga privatflyg med co-piloting genom co-piloting-applikationer .AEROAFFAIRES tar en titt på hur den här nya modellen fungerar och vilka gränser som finns för säkra resor.

Vad är co-piloting?

Konceptet med co-piloting är enkelt: en icke-professionell pilot planerar en flygning på ett lätt flygplan och erbjuder sina tomma platser på en dedikerad plattform. Ett antal nystartade företag har lanserat denna tjänst sedan 2015.

Vilka regler gäller för Air Blablacar i Europa?

I Europeiska unionen är användningen av flygplan som en samåkningstjänst föremål för ett undantag. Enligt artikel 6.4a a i förordning (EU) nr 965/2012 av den 5 oktober 2012 är det tillåtet att använda ”icke-komplexa motordrivna luftfartyg” i form av ”flygningar med delad kostnad som utförs av privatpersoner, förutsatt att den direkta kostnaden delas mellan alla som befinner sig i luftfartyget, inklusive piloten, och att antalet personer som bär den direkta kostnaden inte överstiger sex personer”.

I Frankrike har sampilotskap varit tillåtet sedan dekretet av den 31 juli 1981 om certifikat, licenser och kvalifikationer för icke-professionell civil luftfartspersonal (flygpersonal) i artikel 4.2.2 a) föreskriver att ”en privat pilot får dela driftskostnaderna för en flygning med sina passagerare”. Europeiska unionens lagstiftning införlivades i fransk lagstiftning genom dekret av den 9 februari 2015.

Sedan 2016 har DGAC (Direction Générale de l’Aviation Civile) uppgett att ”organisatörer av en verksamhet med sampilotering måste erhålla ett lufttransportcertifikat (AOC) och en operativ licens”.

I augusti 2016 utfärdade DGCA de nya föreskrifterna, vars syfte var att tillhandahålla ett ramverk för co-pilotverksamhet och begränsa den olagliga transporten av passagerare, såsom den som var inblandad i affären med fotbollsspelaren Sala.

Det gjordes skillnad mellan två kategorier av privatflygningar:

”Cirkelflygningar på mindre än 30 minuter mellan start och landning under vilka flygplanet inte färdas mer än 40 kilometer från sin avgångsplats, utförda av en privatpilot” med flygcertifikat och ”minst 200 timmars flygerfarenhet efter erhållande av flygcertifikat och 25 timmars flygerfarenhet under de senaste 12 månaderna kommer att krävas”. Denna kategori av flygning omfattas av lagen om första flygningar som utförs i flygklubbar.

Navigationsflygningar, det vill säga att flygplanet och dess passagerare reser från punkt A till punkt B, omfattas av strängare lagstiftning: ”Det kommer (…) att krävas att piloten, om denne inte innehar ett kommersiellt flygcertifikat, innehar en instrumentbehörighet eller en instruktörsbehörighet.”

År 2017 överklagade en privatpilot till Conseil d’Etat, som upphävde den instruktion som DGAC utfärdade den 23 augusti 2016. Sedan dess har sampilotskap varit tillåtet i Frankrike, utan några andra begränsningar än de som föreskrivs i EU-lagstiftningen.

Till en början var sampiloten tillåten och har använts sedan turistflygets begynnelse. Enligt Europeiska kommissionen har en privatpilot med PPL (Private Pilot Licence) rätt att ta passagerare ombord på sitt flygplan om han delar kostnaderna för flygningen med alla ombord. Så snart en passagerare inte delar kostnaderna anses detta vara olaglig kommersiell passagerartransport. Reglerna begränsar antalet passagerare till 6 i detta mycket specifika sammanhang. I realiteten gäller denna regel endast om personerna ombord kommer från pilotens personliga nätverk. Tvärtom sammanför de nya plattformarna för co-pilot människor som inte känner varandra i förväg. På sätt och vis spelar de på reglerna för att få dem att utvecklas.

Direction Générale de l’Aviation Civile(DGAC) har, efter att ha uttryckt oro över utvecklingen av plattformar för co-pilotning, slutligen beslutat att godkänna denna praxis. Fédération Française Aéronautique (FFA) lämnade för sin del sitt yttrande om denna modell i januari 2020. Co-piloting” ska kallas ”utökad flygning till delad kostnad” och får endast erbjudas av flygklubbar och plattformar som är anslutna till FFA. Federationen godkänner det och erkänner dess roll i utvecklingen av turistflyg och dess demokratisering. Enligt FFA godkände 148 flygklubbar flygningar med utökad kostnadsdelning under 2019, för 2 535 flygtimmar med 3 647 passagerare. Cirka 400 000 euro injicerades i dessa aeroklubbar tack vare sampilotering.

FFA fastställer dock ett antal skyddsåtgärder. Varje flygklubb måste definiera sina egna kriterier för flygningar med utökad kostnadsdelning. Dessutom måste flygklubbsordförandena göra ett exakt urval av de piloter som får flyga inom ramen för systemet med utökad kostnadsdelning. Slutligen får priset för ombordstigning på dessa flygningar inte överstiga den totala kostnaden för flygningen; detta måste förbli ett arrangemang med kostnadsdelning.

I dag utvecklas sampiloteringen både i Frankrike och i Europa. Alla dessa plattformar är dock inte positionerade inom samma segment. Vissa specialiserar sig på turistflygningar. Piloterna erbjuder i huvudsak resor med samma avgångs- och ankomstpunkter för att upptäcka en region från luften. Andra specialiserar sig på transport, med en annan ankomstpunkt än avgångspunkten. Det är de senare som har ambitionen att konkurrera med affärsflyget och det kommersiella flyget.

Precis som mäklarna kommer dessa co-pilot-plattformar att använda olika typer av flygplan: helikoptrar, privatjet etc.

Samåkning med helikopter

Helikopter co-pilotning är också möjligt. Ursprungligen föreskrev lagen vissa säkerhetsåtgärder som gjorde det oöverkomligt att transportera passagerare med helikopter. Exempelvis var endast tvåmotoriga helikoptrar tillåtna för Tour de Paris. Eftersom detta var ett bebott område utan omedelbara uppsamlingsområden förklarade DGAC att det krävdes helikoptrar utrustade med två ”högpresterande” motorer.

Sedan statsrådets beslut den 22 juni 2017 har det inte funnits några undantag för denna disciplin: praxis med sampilot gäller även för helikoptrar. Det är nu möjligt att njuta av en exceptionell flygning med hjälp av en tredjepartsplattform som sammanför oberoende piloter och passagerare.

Helikoptrar är idealiska för korta sträckor och kan användas för att nå svåråtkomliga platser som Saint-Tropez La Môle flygplats.

Här är en lista över uppdrag för vilka helikopteruthyrning passar perfekt:

• VIP-helikoptertransfer från punkt till punkt (Festival de Cannes)
• Helitaxi – Helikoptertaxi (Transfert entre Nice et Monaco)
• Transfer ombord till och från flygplatser (Transfert centre de Paris vers CDG ou le Bourget)
• Affärs- och företagsresor (kundseminarier, personalincitament)
• Stadsrundturer med helikopter (New-York )
• Sportevenemang (Grand Prix de Monaco eller Tournoi des 6 Nations)
• Transfer till och från skidorter i bergsområden, t.ex. Courchevel, St Moritz eller Gstaad
• Transfer till en ö (Iles Baléares, Corse )
• Vols touristiques ( Chateaux de la Loire, Deauville, plages du débarquement i Normandie)
• Baptême de l’air en hélicoptère

Res med jet d’affaires

Njut av en prestigefylld flygning med komforten hos en privatjet till ett förmånligt pris?

Det är den utmaning som ett antal co-pilotwebbplatser har tagit upp under de senaste åren. I synnerhet i Frankrike diversifieras och multipliceras co-piloting av privat jet: co-piloting för Paris, Lyon, Rennes, Marseille, Bordeaux: det finns ingen brist på val.

Drivet av en rörelse mot demokratisering och utvidgningen av principen om ”toppklass” -flyg blir samarbetsflygningar med privat jet alltmer överkomliga.

Hur mycket kostar det att flyga med en co-pilot?

I denna tävling om ”rabatterade” priser publicerar vissa plattformar bländande priser, till exempel Paris-London till 297 €. Även om dessa priser kan tyckas trotsa all konkurrens, kan dessa flygningar inte förutses i förväg av passagerare.

I verkligheten är detta ”möjlighetsflygningar” snarare än schemalagda flygningar för att undvika vols à vide för det mesta. Så även om samarbetsresor med privatjet är attraktiva på grund av sitt pris, erbjuder det mycket liten flexibilitet.

Co-piloting:gränserna för affärsflyget

Luftfartens Blablacar verkar idealisk för affärsflyget. Det gör det möjligt för piloter att sänka kostnaderna och passagerare att resa till mycket konkurrenskraftiga priser. Ändå förblir det på gränsen mellan privatflyg och kommersiell transport. Framför allt väcker det ett antal frågor som rör säkerhet, försäkringar och illojal konkurrens.

• 
  

  Icke-professionella piloter

  
  

Flygningar med utökad kostnadsdelning utförs av icke-professionella privatpiloter. Dessa piloter är kvalificerade att ta med passagerare som de känner på en gratis flygning med lättflyg. Men de har inte de kvalifikationer och den utbildning som krävs för att ta med passagerare som de inte känner mot en avgift. Att ta med främlingar mot betalning sätter press på piloten när det gäller att hålla tidtabeller, flygförhållanden och risken för avbokning i händelse av dåligt väder. Co-piloter måste uppfylla lägre krav på kompetens, erfarenhet och medicinsk lämplighet. Detta ökar avsevärt risken för incidenter under flygning.

Affärsflyget följer däremot reglerna för offentlig passagerartransport (TPP), där villkoren är mycket strängare. Det krävs minst två piloter, och de måste ha alla kvalifikationer som krävs för kommersiell passagerartransport. Dessa piloter har också IFR-kvalifikationer (Instrument Flying Rules), vilket gör det möjligt för dem att flyga med instrument, särskilt under dåliga väderförhållanden. De flesta icke-professionella piloter är däremot inte kvalificerade för att flyga enligt dessa flygregler.

• 
  

  Olämpliga lätta flygplan

  
  

De flygplan som används i co-piloting-modellen är ofta enmotoriga passagerarflygplan. De flygs av en enda pilot, har smala hytter och en mycket begränsad räckvidd.
Inom affärsflyget är regeln enkel: ”två piloter, två motorer”. Alla flygplan måste vara tvåmotoriga (med undantag för Pilatus PC-12 och TBM 850 sedan 2017) för att säkerställa att en motor finns tillgänglig i händelse av haveri. Dessutom har de flygbolag som opererar dessa privata jetplan ett Air Operator Certificate (AOC). Detta är ett grundläggande godkännande som garanterar en hög underhållsnivå på flygplanen och en strikt övervakning av piloternas kvalifikationer. Varken amatörpiloter eller flygklubbar har dock ett AOC för att garantera att de kan transportera passagerare under bästa möjliga förhållanden.

Dessutom är de lätta flygplan som erbjuds på dessa samarbetsplattformar ganska långsamma, med smala kabiner, få säten och begränsad räckvidd. De är inte alls lämpliga för affärsflyg. Endast privata jets som är erkända som sådana kan uppfylla kraven på skräddarsydda flygningar. Deras kabiner är särskilt utformade för affärsresor och deras kapacitet gör att de kan flyga på natten, i dåliga väderförhållanden och göra svåra inflygningar till avlägsna områden.

• 
  

  Brist på försäkringar

  
  

Det finns en betydande försäkringsrisk förknippad med samarbeten som Blablacar. Detta gäller både passagerare och flygplansägare.

Vid gratis transport (kostnader som delas mellan passagerare och pilot) kan piloten endast hållas ansvarig för bevisat fel, med ett tak på 114 336 euro per passagerare, och ”endast oförlåtligt fel från transportörens sida gör att detta tak kan frångås och full ersättning beviljas”.
När det gäller en betalande flygning som utförs under allmänna transportvillkor kan ansvar åläggas för förmodat (och obevisat) fel, med ett tak på 140 000 euro per passagerare. För att undvika full ersättning måste transportören bevisa att det inte var fel på honom eller henne eller att olyckan orsakades av en tredje part.
Passagerare som tar en flygning som andrepilot är därför mycket mindre skyddade än om de hade gjort det inom den rättsliga ramen för affärsflyget.

Flygplansägare, oavsett om det rör sig om enskilda juridiska personer eller flygklubbar, utsätter sig också för risker genom att erbjuda sina flygplan för denna typ av flygning. I händelse av en olycka kan deras ansvar, särskilt straffrättsligt ansvar, ifrågasättas.

Slutligen är co-piloting inom gränserna för kommersiell luftfart. I händelse av en olycka är det upp till domstolarna att omklassificera en flygning med delad kostnad som olaglig allmän passagerartransport. Enligt artikel L6236-6 i den franska transportlagen kan transportören dömas till upp till 1 års fängelse och 75 000 euro i böter.

Denna brist på försäkringsskydd påminner om den olycka som fotbollsspelaren Emiliano Sala råkade ut för i januari 2019. Ingen av de inblandade i transaktionen hade ett Air Operator’s Certificate. Varken flygplanet eller piloten hade tillstånd att transportera passagerare på kommersiella flygningar, och i dag är det mycket svårt att fastställa ansvaret för den tragiska olyckan.
Företag som regelbundet använder privatjet för affärsresor har inte råd att använda sig av co-pilot. Försäkringsrisken är för stor. Företag måste transportera sin personal under så säkra förhållanden som möjligt, med fullt försäkringsskydd för att skydda sin personal och sitt rykte.

• 
  

  Risken att transportera bedrägliga varor

  
  

Flygresor i samarbete är inte en flygning som följer bestämmelserna för kollektivtrafik. Flygplan är därför undantagna från tullkontroller och kontroller av Europeiska byrån för luftfartssäkerhet (EASA). Dessa flygningar kan göra det möjligt att transportera droger diskret och utan pilotens vetskap.
Pilotens juridiska ansvar kan utkrävas, vilket framgår av fallet ”Air Cocaïne” där två franska yrkespiloter var inblandade i narkotikatransporter.

Co-piloting uppfyller inte affärsresenärernas krav

Jet co-pilotning tillgodoser inte företagens och affärsresenärernas behov i någon större utsträckning. Affärsresenärer behöver skräddarsydda lösningar som passar perfekt in i företagets policy för affärsresor.
Dessutom är de lätta flygplan som erbjuds på dessa plattformar inte alls lämpade för att transportera affärsresenärer eller förmögna resenärer.
Slutligen är risken för olyckor högre än i kollektivtrafiken och försäkringsskyddet är otillräckligt för att skydda företag och anställda. De olyckor som tyvärr inträffar regelbundet inom turistflyget är en påminnelse om behovet av att vända sig till kompetenta och försäkrade yrkesmän för en voyage d’affaires.

Co-piloting av privatjet kan vara en billig lösning för korta flygningar runt en region, men inte för affärsresor. Det bästa sättet att flyga i fullständig säkerhet och under de bästa förhållandena är fortfarande att vända sig till en specialiserad flygmäklare somAEROAFFAIRES. Vi är fast beslutna att hitta de bästa lösningarna för att uppfylla dina krav.

Exempel på uppskattade priser för att hyra en privat jet :

– Paris – Deauville för 4 passagerare eller mindre, från € 4,200 exklusive moms
– Paris – Arcachon för 4 passagerare eller mindre, från € 7,100 exklusive moms
– Paris – Biarritz för 4 passagerare eller mindre, från € 7,800 före skatt

Begär en offert från formulaire en ligne nu.
Teamet påAEROAFFAIRES är tillgängligt dygnet runt på telefon +33 (0)1 44 09 91 82 eller via e-post på info@aeroaffaires.com

bilder: Pixabay: SnottyBoggins, Pixel2013, InsightPhotography